 ........................................................................................................................... |
||
| > #27 | ||
 |
 |
|
....................................................  Om författaren Ladda ner som pdf Read English text .................................................... Relaterade Teman Perception Resa Rymd Skulptur Tid Urban Översättning .................................................... Sök texter Kronologiskt Efter författare Tematiskt .................................................... |
................................................................................................................................................................................ Ma och den fyrdimensionella verklighetsuppfattningen i dagens Tokyo Jag har de senaste åren på ett eller annat sätt arbetat kring uppfattningen av tid i min konst. Under en vistelse i New York (tre månader 2002) blev det tydligt för mig att jag ofta upplevde tiden som en del av platsen. Jag såg tiden som en variabel av platsen, och jag upplevde det som att det under min vistelse i New York var svårt att skilja på det som händer och det som har hänt. Detta fick mig att ifrågasätta min linjära tidsuppfattning. Samtidigt började jag också fundera över mitt förhållningssätt till min egen vardag. Jag uppfattade den som oerhört rationell, med strukturerade dagar för att ”hinna med” så mycket som möjligt. Jag upplevde dock en väldig tomhet i detta ”avbockande”. Under mitt arbete med att försöka förstå var denna linjära tidsuppfattning och detta rationella förhållningssätt kommer ifrån, och vad det innebär för mig och det samhäll jag lever i, kom jag i kontakt med det japanska konceptet Ma. Ma förstod jag innebar ett annat sätt än det linjära att uppfatta tiden på. Jag försökte få tag på litteratur om ämnet, vilket visade sig inte vara så lätt. Jag bestämde mig därför för att åka till Tokyo. Med mig på resan var Daniel Segerberg, också konstnär. Väl där grenade våra få initiala kontakter ut sig då vi ständigt fick nya rekommendationer om vem som skulle kunna hjälpa oss att förstå detta Ma. Texten som följer har jag skrivit i samarbete med Daniel Segerberg som ett sätt för oss själva att försöka förstå Ma och den japanska rumtidsuppfattningen. Det är en egen tolkning utifrån de samtal, den knappa litteratur och fragmentariska texter från nätet, konst och film vi erfor och samlade in inför och under vår månad i Tokyo, oktober 2005. Kortfattat försök till förklaring av Ma Ma; tomrummet, mellanrummet, tystnaden, pausen, tomheten, intervallen, distansen, timingen etc, är något som är närvarande i hela det japanska samhället. Men det är främst i de traditionella konsterna man brukar tala om Ma. I det gamla tuschmåleriet tex menar man att det är i frånvaron av pensel och tusch som uppmärksamhet och koncentration bör vara. Det tomma pappret befinner sig i ett tillstånd av gränslös öppenhet där allt är möjligt. Det symboliserar källan till alla former bortom tid och rum. I den litteratur om Ma som vi fick tag på på engelska eller svenska innan vi åkte, förklarades Ma ofta som en fyrdimensionell rumtidsupplevelse. Det var något vi långt senare förstod inte stämde. Vi märkte alltså att vi inte riktigt visste vad detta Ma som vi skulle undersöka egentligen var. Vi fick helt enkelt börja från början och frågade de japaner som vi under vår månad i Tokyo slumpmässigt eller aktivt kom i kontakt med, “Vad är egentligen Ma?” ”I New York är man rädd för tystnaden i ett samtal. Ma innebär att man kan enas i det tysta”, sa en musiker som bott 10 år i New York. Eller ”Bra Ma är timing i skämt”, förklarade en dansare. En karatemästare beskrev Ma som ”Distansen till sin motståndare”. Han förklarade att rätt Ma är allt i karate. Distansen ska vara den att motståndaren inte når en. Stiger man in i motståndares Ma ges denne tillfälle att attackera. Ett slag ska få den andra på fall. Kendo har samma princip: ett enda svärdslag ska utövas, resten är Ma. Ma är också timingen i Sumobrottning. Brottarna står mitt emot varandra, tittar varandra i ögonen och känner av när de ska göra den inledande stöten. Det finns ingen domare som ger signal om när man ska börja. Skulle timingen misslyckas tar man om stöten. “Ma kan vara distansen till sin käraste. Rätta timingen för att kyssas t.ex. Känner man varandra kan man minska Ma mellan varandra” förklarade samma karatemästare. Varje bockning i den japanska vardagen ska vara magaii (bra Ma); det ska ske vid rätt tillfälle, samtidigt. En buddhistisk präst definierade Ma som ”Tystnad mellan rörelser” och en konstnär sa att “Ma är en intervall utan rörelse; tystnad”. “Eller varför inte tvättstugan i svenska hyreshus”, som Jun, en fysiker från Tokyo som bott fyra år i Sverige, menade, när han försökte ge ett exempel på ett svenskt Ma. - Fyrdimensionell verklighetsuppfattning Långsamt började vi inse, för att förstå Ma, denna både rumsliga och tidsmässiga intervall, var vi tvungna att först förstå hur man traditionellt ser på tid och rum i Japan. Men allra först, en kort påminnelse om den västerländska uppfattningen av tid och rum. I väst har man sedan antiken sett på rummet som tredimensionellt (längd, höjd och djup). Det är en statisk bild av rummet; ett homogent rum. Det bygger på ett centralperspektivistisk synsätt, där man placerar sig själv, subjektet, utanför rummet och betraktar rummet, som ett objekt. Föreställningen av rum blir en visuell abstraktion. Man har tagit bort tidsdimensionen och isolerar det statiska rummet bl.a. för att enklare kunna göra naturvetenskapliga uträkningar. På samma sätt har man skapat ”tiden”, frånskild rummet. Tiden ser man allt mer som absolut och linjär. Verkligheten för västerlänningen tenderar att uppfattas som det man vetenskapligt kan bevisa; ett s.k. utifrånperspektiv. Dagarna följer den absoluta och linjära klocktiden. Det är ofta en kamp mot tiden. Den traditionella japanska uppfattningen bygger istället på ett inifrånperspektiv som utgår från hur vi som människor upplever oss själva och vår omgivning. Man ser sig själv som en del av en hel situation. För japanen ter sig verkligheten mer som en rörelse in och ut ur olika rumstider, situationer. Man uppfattar rummet som en fysisk erfarenhet snarare än en visuell abstraktion. För att förstå var denna uppfattning av den mer upplevda rumstid kommer ifrån, måste man gå tillbaka till 600-talet då Shinto (japansk naturreligion) påverkade det japanska sättet att tänka. - Hur rumstid skapas Shinto är en naturreligion som fortfarande lever kvar som religion i dagens Japan. Deras gud heter Kami. Kami är inte en gud och är inte heller gudar som man försöker personifiera. Kami finns istället som en abstrakt atmosfär. Denna kan ta tillfällig boning i tex ett berg eller träd, men försvinner sedan vidare. Det är alltså oftast en temporär besjälning. För att skapa en boningsplats åt Kami kan man med hjälp av fyra stolpar och ett rep ringa in en plats. Dessa utrymmen är, när de är tomma, Ma. Om andarna väljer att stiga ner i detta tomma utrymme och fylla det, bildas en levd plats, en situation, en rumstid. - Ma, ett rum för potentiella händelser Det engelska ordet “spacing”, dvs den pågående formen av ”space” ger kanske en bättre bild av det rum, eller snarare rumstid, japanerna traditionellt upplever. Det indikerar på att verkligheten är i ständig rörelse. För att en rörelse ska kunna äga rum måste det finnas ett tomrum, annars förblir det statiskt – allt står fast på sin givna plats. Detta tidsmässiga och rumsliga tomrum eller intervall är alltså Ma. Rummet är tomt, men fyllt av en förväntansfull stillhet som äger en potentialitet till förändring. Ma kan således t.ex. vara en tystnad i ett samtal, ett avstånd till sin motståndare, eller till sin käraste, en paus i ett musikstycke, timing i ett skämt eller i Sumobrottning. Det kan också vara den klassiska nedsänkningen i japanska hem där man tar av sig skorna innan man kommer in i själva rummet (motsvarigheten till västerlandets hall). Utrymmet blir som en paus när man böjer sig ner för att ta av sig skorna, ställer dem på plats och tar på sig tofflorna. Ma kan man säga i det här fallet är något som ger utrymme, både fysiskt och mentalt, rumsligt och tidsmässigt till en paus i det pågående. Ma och det upplevda rummet i dagens Tokyo Känslan när man rör sig runt i Tokyo är annorlunda från de västerländska städerna på många sätt. Den försiktiga attityden till varandra med avkännande bockningar, den varliga blicken, den vördande inställningen till objekt som man oftast tar i med båda händerna (inkl pengar och de frimärksstora kvittona), blomkrukorna och plantorna utanför varje hus, modet med en otrolig känsla för detaljer och kombinationer, den oregelbundna formen på det udda porslinet, de intima restaurangerna framför vilka den lilla gardinen hänger som en indikation på att man inte ska kika in på dem som sitter och äter etc, etc. När vi kom över litteratur om den japanska filosofiestetiken Wabi-Sabi, tyckte vi att den satte ord på det mesta av den känsla av Tokyo vi hade försökt definiera. (Wabi är en filosofi om rumskänsla, riktning eller stig; Sabi en estetik om objekt och dess innehavande av tid. Båda en form med en kombination av rum och tid.). Här följer några nyckelord i Wabi-Sabis principer samt i den västerländska modernismens (enligt Leonard Koren): |
 |
|
||
Tack till Ax:son Johnsson |